Vad fan !

Joråmensåatt. Vaken igen i arla morgongryning.
Jag vaknar som en robot...ding! så är ögonen öppna.
Det här är inte bra, nätterna blir kortare och kortare.
Och jag blir mer rastlös....det spirar i min kropp.


Det är ju faktiskt så att jag "gillar" den här känslan, MEN jag är jävligt rädd för den.
För den leder ner i djupet till slut.
Så, jag hade gärna haft toppar, men jag kan hoppa över Dalarna. Inte geografiskt alltså.


Jaja, de är väl bara att välkomna dagen, och säga hejdå till natten.


-  Hej då natten.
- Hej dagen.