Bilen som frös

Den lille manikern i mig sprättade upp mina ögonlock runt 6.30 idag, trots alla medikament.
Och som vanligt så gick han upp och satte på radion.
Varför är det så? Jag känner inuti mig att jag SKA lyssna på radio, dock är jag inte så manisk så att jag inte fattar att de är sjukt på nåt vis.
En skum känsla.
Jag har även inhandlat en dator till mig idag. En skum känsla, då jag inte gillar konsumtion för egen del.


Annars har dagen bestått i just, radio samt en tur ner till en tysk affär för att köpa massa färger och taveldukar.
Sen har jag ritat en "här bor"-skylt till en vän.
Jag har även hunnit se en film, Land of look behind. Den dokumenterade rastafaris på Jamaica. Den var helt oki och den var även från 1982.


Nu väntar jag in kidsen, och vi ska jämföra vem som är mest förkyld. Jag gissar på jag själv. Så pass att jag hoppade besöket till min psykiater. De är i alla fall bra att man för en gångs skull kan skylla på en somatisk (syftar på kroppen, dvs fysiskt)  grej och inte en psykosomatisk.


Och ang rubriken, bilen som frös. Här är den.