Depression

Depression.
Tänkte skriva några rader om depression. Min bipolära sjukdom är oftast i den depressiva delen snarare än i den maniska.
Efter varje mani jag har så får jag en 3 ggr så lång depression. 
Så jag skriver om det nu, innan jag sitter där med en depression snart.


Depression hos en bipolär skiljer sig något från en "vanlig" depression.
I en bipolär depression så förekommer ofta psykotiska inslag, inslag av vanföreställningar om värdelöshet, anhedoni (inget är "roligt"), hypersomni samt suicidtankar. Hälften av obehandlande bipolära har försökt ta sitt liv. Denna del minskar till 30% vid behandling.
Känslor som värdelöshet, panikångest, ångest är utlösande.
Att ha en sk. mixed state, eller svänga snabbt från en pol till en annan utgör också en stor risk inom de suicida.
Aptit, sömnlöshet, koncentrationssvårigheter, självförakt, tankar på döden och sjlävmord.
Att isolera sig själv och uppleva hopplöshet.


Wiki:  Bipolära depressioner är ofta långvariga och svårbehandlade. De varar väsentligt längre för patienten än tiden i mani eller hypomani. Vid mildare episoder fungerar individen bättre men behöver anstränga sig betydligt mer än vanligt.


Jag har inte försökt tagit mitt liv (ännu). 
Ännu skriver jag för att jag aldrig kan lova, vem kan lova det?
Första veckan i Falun var en sån "suicidvecka". 
Jag hade en sån fruktansvärd ångest och så mycket aggressioner i mig, ...om vart annat, då jag ist sprudlade och var social... detta, fram och tillbaka 10 ggr /dag.
JAG trodde jag skulle bli helt jävla galen. då är tanken närmare.


Första veckan i säter var likadan. Jag hade dessutom slagit sönder handen (2:a gången). Och i säter var dem stenhårda på att kolla ens grejer när folk gick och ut, vilket är bra.
Men inne på mitt rum letade jag verkligen nåt som skulle skada, vilken tur säger jag idag.
De två gemen jag tog från läkarens lär ju inte ha gjort susen.


Jag får väl erkänna jag har vilande planer. Dvs inget jag ens tänker på under stora delar av året, men när jag är sjuk så finns den där. Men slåss mot dem och jag gör mitt bästa.




Min senaste depresasion från 22 dec - mitten av Mars,
Det hela började med att jag  hade varit manisk 10 dgar, och non stop vaken 8 av dessa 10 dagar. Sen kraschade  jag TOTALT. i början är mest  att ta igen sömn, sen ska ta hand om de man gjort under manin.
Känslan i min kropp är som bly, man orkar inget alla, Vare sig psykiskt.
Det gick inte ens att kola Liverpools matcher, efter att tagit in info från tv så somnade jag bara rakt av, just där jag var, sittandes som liggandes,


Enligt läkaren på psyk trodde han att de var ren försvarsmekanism, så hjärnan  inte skulle bli skadad, mer. Att gå från mani och full styrka till depression och sparlåga , som nån knäpper med fingrarna.


Min depression är av en blandning av allt det här. Jag har haft några rediga depressioner, samt mixet state där detta även tas med.'
Jag har ångest, panikångest. social fobi till viss del, agorafobi(torgskräck),.
Jag får vanföreställningar, ibland mot vänner, ibland familjen och ibland mot nån helt okänd.
Ibland känner jag mig iakttagen och ibland försöker jag prata med dem, Jag är misstänsam, Isolerar rmig en aning och har suicidtankar.
då är det allvarligt
Jaq kan berätta när jag är så illa så jag inte kan tänka mig nåt annat sätt, än just  att ta mitt liv.
Då har jag bara den tanken i skallen, Och det är dem sista ggr i skoven då det har varit så här.
Men när tanken på inte ens mina Barn hjälper, då är de allvarligt  Barnen är mitt allt, och dem ska ha kvar sina pappa.


Därför har jag valt inläggning, och valt medicinering och valt bort ECT
----------------------------------------------------------------------------------------------------


Glöm inte att rösta JON och Mio BIDRAG HÄR