En 30-nånting som slåss mot demonerna i skallen. Psyksjuk/Psykfrisk. Manisk/Depressiv, ibland samtidigt. Läkemedel, pappa, sport, fotografering.
Fucked up, fucked down.
Cannabisera mera.
onsdag 1 december 2010
Björnen
Idag vaknade den maniska sidan av Björn kl 06.20 och ville bestämt lyssna på radio. Och Gud sade: Låt hans vilja bli verklighet.
Hej.. ehmn.. jag har skummat igenom din blogg lite. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och hoppas på nåt tips från dig.
Jag har en mycket grov depression och har haft det i många år. Jag vet vad orsaken till problemet är, därför vill jag inte ha medicin.
Får lätt ångestattacker så fort minsta lilla sak stör mig. Förr blev jag agressiv och slogs men det är som att jag är först ledsen, sedan förbannad - men det händer ingenting utan det går direkt till att jag blir ledsen och gråter och gråter i ren frustration.
Somnar ofta gråtandes på nätterna och det är så jätte jobbigt för mig att hålla mig glad och trevlig hela dagarna, vill inte visa att jag är så lätt sårbar. Har så sjuka tankar ibland om jag skulle ta livet av mig, hur jag skulle göra det, om jag skulle bli saknad, vad som skulle hända sen och massa såna grejer. Jätte läskigt.
Irriterar mig väldigt lätt... som att leva med nån jäkla PMS hela tiden -.- Orsaken till allt det här har kommit fram från tidigare händelser i mitt liv.. och det som pågår i det nu. Jag vill inte ta medicin eftersom jag varje dag kämpar och vet att jag kan fixa det som är orsaken till problemet. Inget optimalt liv jag lever. Om du läser på min blogg är det nog svårt att tro att jag har det som jag har mitt liv.
Jag vill hjälpa unga människor som hamnat snett i livet och som vill göra någonting åt det. Släppa och gå vidare. Kämpa på mot alla människor som påstår sig veta nåt med i själva verket skiter fullständigt i en.
Jag vet inte vad jag hoppas du ska kunna hjälpa mig med men.. nåja, jag har skrivit i alla fall
Tack Jennifer för kommentaren (den längsta hittills :)
Det låter som att du inte heller mår så bra alltid. Känner igen de där med att hålla god min. Det har gjort under flera år. För ett år sen var jag oxå antimedicin....men nu är det annat. Jag mår bättre av medicinen, och den kan hjälpa mig att leva bättre. Eller att överhuvudtaget "leva". Att inte ta medicinen och ist facea min sjukdom, det är ett helvete. OM du skulle börja med nån medicin så kanske du kommer till den punkt att du kan bearbeta det som är jobbigt. Och jag tror de blir svårt att hjälpa andra då man själv egentligen mår skit. Jag tycker ditt humör är väldigt likt en bipolär depression. Vet inte om det jag skriver hjälper men hoppas. Take Care !!
Hej.. ehmn.. jag har skummat igenom din blogg lite. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och hoppas på nåt tips från dig.
SvaraRaderaJag har en mycket grov depression och har haft det i många år. Jag vet vad orsaken till problemet är, därför vill jag inte ha medicin.
Får lätt ångestattacker så fort minsta lilla sak stör mig. Förr blev jag agressiv och slogs men det är som att jag är först ledsen, sedan förbannad - men det händer ingenting utan det går direkt till att jag blir ledsen och gråter och gråter i ren frustration.
Somnar ofta gråtandes på nätterna och det är så jätte jobbigt för mig att hålla mig glad och trevlig hela dagarna, vill inte visa att jag är så lätt sårbar. Har så sjuka tankar ibland om jag skulle ta livet av mig, hur jag skulle göra det, om jag skulle bli saknad, vad som skulle hända sen och massa såna grejer. Jätte läskigt.
Irriterar mig väldigt lätt... som att leva med nån jäkla PMS hela tiden -.- Orsaken till allt det här har kommit fram från tidigare händelser i mitt liv.. och det som pågår i det nu. Jag vill inte ta medicin eftersom jag varje dag kämpar och vet att jag kan fixa det som är orsaken till problemet. Inget optimalt liv jag lever. Om du läser på min blogg är det nog svårt att tro att jag har det som jag har mitt liv.
Jag vill hjälpa unga människor som hamnat snett i livet och som vill göra någonting åt det. Släppa och gå vidare. Kämpa på mot alla människor som påstår sig veta nåt med i själva verket skiter fullständigt i en.
Jag vet inte vad jag hoppas du ska kunna hjälpa mig med men.. nåja, jag har skrivit i alla fall
Kram Jennifer
Tack Jennifer för kommentaren (den längsta hittills :)
SvaraRaderaDet låter som att du inte heller mår så bra alltid. Känner igen de där med att hålla god min. Det har gjort under flera år.
För ett år sen var jag oxå antimedicin....men nu är det annat. Jag mår bättre av medicinen, och den kan hjälpa mig att leva bättre. Eller att överhuvudtaget "leva".
Att inte ta medicinen och ist facea min sjukdom, det är ett helvete.
OM du skulle börja med nån medicin så kanske du kommer till den punkt att du kan bearbeta det som är jobbigt.
Och jag tror de blir svårt att hjälpa andra då man själv egentligen mår skit.
Jag tycker ditt humör är väldigt likt en bipolär depression.
Vet inte om det jag skriver hjälper men hoppas.
Take Care !!