Tänk dig att vara vansinnigt upprymd och energifylld samtidigt som du är besatt av suicidala tankar (självmordstankar) eller att faktiskt ta ditt liv. Eller att du är depressiv med svår ångest, men att du har ett så forcerat tal så det blir obegripligt för den som lyssnar.
Kombinationer av depressivt och maniskt tänkande, samt vanföreställningar med både manisk och depressiv prägel är vanligt. Man kan vara både suicidal och sexuellt exalterad, samtidigt.
Inte svart eller vitt, utan snarare alla känslor och humör som finns kan kombineras, SAMTIDIGT.
Forskaren Hagop S Akiskal förklarar mixed state som:
"Samtidiga maniska och depressiva symtom. Vanföreställningar, hallucinationer, motorisk under- eller överaktivitet, samt svår ångest."
Annan forskning beskriver mixed state så här:
- Ständig dysfori (olust) eller retlighet
- Svår agitation
- Behandlingsrefrektär ångest
- Svåruthärdlig sexuell exicitation
- behandlingsrefrektär insomnia
- Suicidala obsessioner
Min längsta inläggning varade i 7 veckor på avd 60 i Falun. Det var min terapeut som skjutsade mig till Säter efter att en akutläkare ordinerat inläggning.
Där konstaterades att jag var i ett blandtillstånd.
Jag hade under några veckor varit oerhört retlig, aggressiv, forcerad. Jag hade svårt att hantera mitt sociala liv. Sen kunde jag helt plötsligt sitta och gapskratta eller fnittra åt nåt som inte var så skoj alls, nästa sekund slog jag sönder halva mitt vardagsrum och mina händer. Jag ville inte sova för jag var så glad och pigg, nästa sekund låg jag i fosterställning eller bara rasade ihop pga en panikångest attack och jag krampade i hela kroppen.
Händerna efter ett utbrott och en skopa ångest.
Jag satt hos min terapeut med dem här lindade händerna och sa att jag mådde perfekt.
Kokko!
Jag ville slänga all medicin för att jag själv hade kommit på att jag var frisk. Men istället för att slänga slutade jag äta Serqouel vilket innebar att jag fick oerhörda mardrömmar, synhallucinos och diverse psykotiska upplevelser.
Under mitt första besök hos överläkaren på avdelningen satt jag bara och avbröt honom hela tiden, pratade strunt och jag var emot alla sorts förslag på vård.
Jag hade ingen som helst sjukdomsinsikt.
Besöket varade i 5 min sen insåg dem att det inte var nån idè.
De medicinska underlaget för min första inläggning säger att,
Patienten har pga läkemedelsändringar varvat upp till manisk, sedan blandad fas.
Har en viss svarslatens, utslätad ansiktsmimik, nedsatt initiativförmåga och lätt till aggressiva affektkänslor.
Fortsatt inneliggande psykriatisk vård samt medicininställning ordineras.
Efter 7 veckorblev jag utskriven. Jag började jobba halvtid och var oerhört glad att äntligen känna sig...normal. Att må bra. För ett tag.
Fortsätter senare i del 2 att skriva mer om de blandade spektrat samt sluten vården.
Nu är det skidor!!
Kan du när du mår bra förstå varför du tar medicinerna? För som jag fattat så är det ju en hel del som har episoder, tar medicin och blir bättre. När de känner sig bättre slutar de med medicinen.
SvaraRadera/Jon
Hur ser vardagen ut på en sluten psykiatrisk avdelning? Är det terapi varje dag eller medicineras man mest och är under läkarnas överinseende?
SvaraRaderaSluten är väl egentligen inte samma sak som tvång, right?
Hellner for president!
Jon: Det var länge sedan jag mådde riktigt bra, men visst kan jag förstå behovet av medicin då. När jag är sjuk (manisk) så har jag flera ggr slutat med meds (i tron att jag är frisk) som deppig vill jag istället snarare ha medicin, för att stoppa allt jobbigt.
SvaraRaderaCJ: En bra fråga, jag gör ett blogginlägg av det, dvs vardagen på en psykiatrisk klinik. Sluten är inte samma som tvång, men dörrarna är låsta. Man kan dock skriva ut sig själv om man inte har ett LPT på sig.